Förra helgen bar det av upp till Nagano för att testa på den japanska skidåkningstraditionen.
Som vanligt när man vill komma iväg långt fort så tar man Shinkansen. Fascineras fortfarande av att man åker med detta snabbtåg i runt en timme innan det börjar glesna mellan husen. Därefter blev det mycket färdande genom bergen i tunnlar innan man så till slut kom fram till Nagano.
Vi var inte mycket i Nagano men av det vi såg så var det klassiskt japanskt med hus som tår nära nära varandra och det verkar inte finnas mycket till planering. Bostadshus. affärer, industri verkar vara blandat i en enda stor kompott.
Från Nagano station blev det färd med buss i ungefär en och en halv timme innan vi så var framme i Shigakogen som var vårat slutmål. Boendet var bokat på Prince hotel west wing och visade sig vara helt okej med japanska mått mätt. Det var lagom stora rum med både toalett och ett väldigt litet badkar.
På fredagen var det så dags att hyra skidor. Föga förvånande var det väldigt uppstyrt. Vi fyra skrev upp på en lapp vad vi ville ha och när vi hade betalat var allt redan framplockat. Då vi antecknat oss som experter så ställdes skidorna in lite hårdare så att dom inte skulle lossna för enkelt när vi krossar backarna! Efter dubbelkoll på inställningarna och påskrivning att det faktiskt var rätt inställt tog vi skidor och stavar och klev ut genom dörren direkt i pisten.
Första dagen var det folktomt och lite varmt. Det blev ganska fort lite slaskigt i backarna vilket gjorde det tungåkt. Men det var bara att köra på för man visste vad som väntade efteråt, varmt bad utomhus. Dom hade ett ganska traditionellt duschrum där man sitter i ett litet bås på en låg pall och duschar av sig. Därefter kliver man ut och lägger sig i en pool som säkerligen är runt 40 grader och bara njuter av att bada utomhus på vintern. Skön känsla!
Efter middagen som var en buffet så gav vi oss ut i den lilla byn vi bodde i för att söka upp afterskibarerna. Vi insåg ganska snabbt att den här traditionen har nog inte kommit till Japan än så vi fick finna oss i att slå oss ner på en lokal restaurang och botanisera i dom två ölsorter som fanns, en på flaska och en på tapp.
Lördagens skidåkning bjöd på lite kallare väder och även mer folk och det nådde sen sin peak på söndagen då vi fick börja köa i vissa av liftarna. På tal om liftarna så är det intressant att dom har säkerheten i första hand. När man ska åka fram så har dom först en lampa som skiftar mellan röd och grön, en människa som säger varsågod, ett ljud som indikerar och sen håller liftvakten i liften så att den inte ska komma för fort.
Så hur kan man summera skidåkningen? Det finns mycket backar att välja på i varierande svårighetsgrad. Det känns häftigt att åka i "Olympic Course" där det finns skyltar som säger att man måste ha bra självförtroende för att åka ner. Men som ofta händer i alla system så blir det lite tungåkt på eftermiddagarna i backarna som alla tar hem. Inga större överraskningar förutom avsaknaden av afterski så jag kan gott rekommendera alla att ta sig till Nagano för lite skidåkning.
