På tillfälligt besök i Japan ett år

Intressant dag på andra sidan jordklotet. Idag blev dagen som jag registrerade mig officiellt som en alien.

Alla som kommer till Japan och ska stanna mer än 90 dagar måste göra en så kallad Alien Registration, en folkbokföring av utlänningar i landet. Detta görs på ett distriktskontor då alla tillhör ett distrikt, ett ward. Kontoret i sig påminde lite grann om dom föreställningar jag har av kinesiska välkontrollerade byråkratiska kontor men utan de sura minerna (inte alls några förutfattade meningar om ett land jag aldrig varit i...). Istället fick jag prata med en tjej med ytterst begränsad engelska. Fick ett formulär som jag fick fylla i som sedan punkt för punkt gicks igenom. Vet inte om hon misstänkte att den som sen skulle läsa mitt formulär heller inte kunde engelska eller läsa mina kråkfötter. Detta resulterade iallafall i att hon på majoriteten av det jag skrivit kompletterade med japanska i röd stil. När vi var klara så såg mitt formulär ut som ett prov på grundskolan som inte gick så bra. Vi kom iallafall överrens och jag fick även mitt bevis på att jag söker detta kort. Det kommer jag att kunna använda när jag ska öppna bankkonto vilket nu blir nästa steg. Tror även att jag nu kan ansöka om mitt re-entry permit. Utan re-entry permit så kan jag inte åka utomlands från Japan och sen komma tillbaka och fortsätta mitt jobbande här. Visumet var en one-time show...

Eftermiddagen gick åt till att kolla flera lägenheter. Helt okej den här gången också men det är alltid nåt som inte riktigt stämmer. Kan vara för litet kombinerat matrum/vardagsrum, för långt pendlingsavstånd eller för avlånga(!?) rum. Kräsen? Absolut, men det ska man väl vara om man ska jobba här ett år.
Nu blir det 8 nya ställen att kolla på lördag.

Idag när jag mötte mäklaren som skulle visa lägenheterna träffades vi vid Hachiko Mae vid Shibuya stationen. Hachiko är en staty av en hund som levde på 20-talet i Tokyo. Tydligen var det en professor som tog hand om den här hunden som var herrelös. Varje dag så följdes dom åt fram till tåget för att sen träffas där på kvällen. Det här pågick fram till en dag då professorn inte kom med tåget. Han hade den dagen fått en hjärtattack och dött. Trots detta så fortsatte hunden i nio år att vänta på professorn vid tåget vid exakt samma tid som dom brukade träffas.
Denna historia har filmatiserats av bland annat Richard Gere i filmen Hachi: A Dog´s Tale. Ska tydligen vara bra.

Hachiko står utanför Shibuya station där det också måste vara Japans motsvarighet till Picadilly Circus. Stor korsning med neonskyltar och massa människor som korsar gatan vid exakt samma tillfälle. Nån sa att det skulle vara som mest ca 3000 människor som samtidigt korsar denna korsning.

Träningsmässigt så är det mest försiktig löpning som gäller med Vibram Fivefingers. Har dock lätt smärta i höger hälsena så det gäller att ta det försiktigt.
Här i veckan har jag även fått kontakt med en amerikan som bor mellan Yokohama och just Shibuya som tränar Kettlebells och är tränare nivå högt. Kommer att försöka träffa honom i närtid för att komma i kontakt med andra som tränar Kettlebells här i trakterna. Ska tydligen finnas ett gäng.

Snart helg, en dag kvar. Bara att hålla ut.