På tillfälligt besök i Japan ett år

Idag när jag som vanligt efter jobbet hämtar nyckeln i receptionen har en av killarna där lärt sig mitt rumsnummer. Det tog en månad ganska exakt. Bra tecken på att det är dags att flytta. Då detta sker på lördag är ju tajminen oslagbar.
Det mesta känns klart inför flytten. Som det nu är planert kommer Wada-san, min vänliga "mäklare", och hämtar mig i Yokohama och kör mig till lägenheten- Väl där kör vi en flytta-in-inspektion. Då ska jag även passa på och försöka lära mig nån andel av dom alla knappar och framförallt dom tecknena som står på alla dessa knappar. Annars kan det gå som en kollega i helgen som lyckades få dit nån form av säkerhetsvakt efter att ha vilt tryckt på alla knappar då han lyckats få igång nåt larm. Men en påskrift och så var det avklarat.
På eftermiddagen ska sen våra temporära möbler komma från Tokyo Rental. Dom kommer med möblerna, lyfter in dom på plats, skruvar eventuellt ihop om det behövs, kopplar in tv, ställer in kanaler osv. Hmm...är det för mycket begärt att dom bäddar också?

Den här veckan har annars dominerats av den smärta som jag lyckades åsamka mig själv i lördags. Jag gillar att träna kettlebell och har genom nätet luskat rätt på en australiensare som bor i Tokyo som jag skulle kunna träna för. Väl där körde vi (jag) hårt i ca två timmar. Det hör till sammanhanget att jag inte rört mina kettlebells på två månader så två timmar kanske var i längsta laget. Redan på lördagskvällen visade det sig att det kanske hade räckt med en timme. På söndagen kändes det som att det hade räckt med en halv timme. På måndagen så gjorde det så ont att jag hade svårt att sitta och stå så jag blev hemma från jobbet den dagen och jobbade sporadiskt.
Nu så här framåt slutet av veckan börjar det släppa lite men det är fortfarande riktigt jobbigt och tappa mynt på golvet.

Julen har ju som välkänt börjat knacka så smått på dörren och Japan är ju inget undantag. Västerländska jullåtar har spelats sen i början av november och överkulade julgrandar pryder galleriorna. Detta förefaller ju något märkligt för ett land som inte riktigt har nån orsak att fira jul då ungefär 1 procent av landets befolkning är kristna. Men japaner är ju ändå japaner och att ta upp västerländska traditioner är dom bra på. Därav alla julgranar. Men sen dagen efter julafton ska tydligen allt försvinna och livet återgå till det vanliga igen. Säg den julglädje som varar.

Efter många dagars stealthmode har vår båt med våra grejer äntligen dykt upp på kartan igen. Antagligen så har man väl lämnat piratvattnena. Nu ligger man utanför Singapores hamn och väntar väl på landningstillstånd. Början på december kanske inte är så tokigt ändå som vi har blivit lovade.

Tiden tills att jag får sällskap här i Japan löper på också. Vi har inte varit ifrån varandra så här länge nånsin och det känns riktigt mycket. Är bara att hoppas på att tiden går fortare hela tiden och sen när du är här Hanna i slutet av december kan vi börja vårat äventyr tillsammans bland japaner japaner japaner!