På tillfälligt besök i Japan ett år

För några veckor sen så fick vi första semestern här i Japan. Det är ganska intressant att tänka att när man är borta i Japan som är helt nytt och massa att utforska, testa på och se och så ovanpå det så sticker vi iväg på semester till ett gäng öar som från Sverige sett är bökigt att ta sig till! Vi har det bra kan man minst sagt säga!

Först en geografi lektion. Hawaii som är USAs femtionde delstat är en ögrupp som består av hundratals öar men många av dom kan man bara ta sig till med båt, andra är privata och andra ägs av den stora regeringen även kallad USA. Det finns egentligen åtta huvudöar. Då vi "bara" var på Hawaii i två veckor så bestämde vi oss tidigt för att begränsa oss till två öar. Vi valde den största ön Hawaii, även kallad Big Island, och sen huvudön Oahu. Stora delar av Hawaii är resultat av kraftiga vulkanutbrott tusentals år sen. Detta har resulterat i en dramatisk natur med höga berg och djupa dalar. På ön Kawai så spelades till exempel många av dom natursköna bilderna i Jurassic Park in och även den populära serien Lost har sitt säte här. Hawaii är även ett populärt turistmål för japaner vilket har resulterat i att det finns mycket japanska resturanger, japanska turister är väldigt vanligt och många av dom som jobbar på hotell och resturanger för sig väl i det japanska språket. Så det faller sig därför ganska naturligt att vi som smygjapaner valde Hawaii som vårat resmål!

Vi flög in till Honolulu på Oahu men stannade bara i ett par timmar då vi var inbokade på en flight till Big Island som var vår första anhalt. Hanna hade varit i kontakt med Bo-Göran via ett reseforum på nätet. En svensk man i sina bästa år som för ett trettiotal år sen lämnade Skånes jaktmarker för att söka lyckan på västkusten i USA. Genom hans råd och kontakter så hade vi hittat ett ställe att bo på första nätterna på Hilo sidan av Big Island. Hilo är ett av dom blötaste ställena i världen med sitt snitt på 3200 mm per år. Detta märktes då det regnade i stort sett nån gång varje dag. Men det resulterade också i att naturen är oerhört tropisk med stora Banianträd och djungel! Vi hade via Bo-Göran fått kontakt med Cindy och Jerry som äger en botanisk trädgård där dom också driver ett litet B&B. Vi hade bokat ett av deras hus och det var verkligen som att bo mitt i djungeln. Huset var charmigt inrett med bland annat en utomhus bubbelpool. Det var läckert att bada på natten i mörkret med ljudet av djungel runt omkring dig. Det mesta av ljudet kom av Cuqoi, en groda som introducerades av misstage via plantinförsel från Puerto Rico runt 1995. På den tiden var det lugnt och stilla på nätterna. Nu är det....ja långt ifrån det!

Lite ironi i Cuqoisången är ju att det det introducerades en ekorrliknande djur, mongoose, för att jaga dessa grodor. Man nån gjorde nog inte sin hemläxa då grodan är vaken på natten och mongoose på dagen...

Hur som haver i Hilo så var den stora attraktionen den stora vulkanen som fortfarande är aktiv. Vi åkte upp dit och gjorde en hajk där vi gick runt en stor krater och sen även gick ner i den. Fortfarande så ryker det från kratern och man vet ju aldrig när den ska slå till igen. Naturen är oerhört mäktig och man får respekt av  dess kraft. Tyvärr så hade lavaflödet som pågår av och till avtagit nån månad tidigare så i dagens läge kan man inte se flödande lava.











Efter några dagar så åkte vi över till Kona sidan som skryter om betydligt mindre regn och mer sol och bad. Här bodde vi också på ett charmig B&B i lite mer kolonialstil. Här firades även undertecknads födelsedag genom att åka ut på en snorkelutflykt på kvällen. Målet var att se den imponerande Manta Rayen. En rocka som blir upp till 20-25 ft mellan vingspetsarna, alltså runt 7 meter. Tricket man gör är att utnyttja det faktum att den måste äta ungefär 10% av sin kroppsvikt av plankton varje dag (runt 50-100 kilo). Då åker man ut på kvällen när det är mörkt och tar med sig kraftiga lampor. Dessa lampor attraherar plankton och Manta Rayen tackar för hjälpen genom att göra ett skådespel utan dess like genom att röra sig i en loopingliknande manöver bara metrar framför än. Det ska sägas att vi var inte ensamma här. Ett tiotal båtar med tillhörande snorklare och dykare hjälpte till med lampor. Spänningen var olidlig i vattnet om man skulle få se några. Och sen till slut kommer dom. Riktigt mäktiga är dom när dom kommer flytande. Och visst fick vi en show framför oss när en 14 ft stor manta ray gör sina loopingar framför oss. Ett minne för livet.








Efter några dagar på Kona åkte vi så tillbaka till huvudön Oahu. Där blev det mer sol och bad med avslutning på hotellet Mouna Surfrider som är det första hotellet som byggdes på Waikiki beach. Waikiki kändes lite mer som ett Las Vegas utan alla stora temahotell. Det var samma känsla med en stor gata där dom stora hotellen låg och resturanger. Aktiviteter här var en promenad upp på diamondhead som är en stor klippa med utsikt över Waikiki och bara njuta på stranden. Ett väldigt intressant och gripande besök på Pearl Harbor stod också på agendan. Att vara här förstärker det man har sett på film och läst om. Mäktigt att kliva ombord på det slagskepp som användes i andra världskriget, koreakriget och avslutningsvis i gulfkriget. Var även detta slagskepp där avtalet att avsluta andra världskriget mellan Japan och USA skrevs på. Dom har gjort det snyggt och ett besök rekommenderas starkt!














Solbrända och sugna på att stanna kvar åkte vi till slut hem till Japan och möttes av...snö.